Kalla stjärnor
Nog tillber vi falltör ivrigt rationalitetens iskalla stjärna. Visst är det bra med förnuft och logik men det finns så mycket mer. Det ryms så mycket mer i varje människa.
Minsta barn ska själv kunna sätta upp mål och arbeta ihärdigt och insiktsfullt för att nå dem. Varje dement åldring ska kunna fatta välgrundade beslut om sin egen vård.
I varje skede av livet förväntas vi göra väl övervägda val som ska leda oss framåt och uppåt. I varje skede av livet förväntas vi utföra konstruktiva handlingar. Har vi bara skrivit upp rätt sorts mål på rätt blankett och sen arbetat på rätt sätt så blir allting bra och alla lyckas.
Är det verkligen någon som tror att det är så enkelt.
Har alla glömt att det finns dagar då man inte är fullt tillräknelig. Dagar då sorg och skräck och förvirring gör att varje beslut blir destruktivt. Dagar då man är beredd att riva ner allt bara för att se om nån tycker att man är värd en reaktion. Dagar då man hatar allt det välkammade och tillrättalagda. Har alla glömt de dagarna. Då glömmer vi kanske ångern och ångesten efteråt också. Vi kanske också glömmer allt det vi bara får , allt som ligger utanför målen. En plötslig och oväntad insikt, ett leende i Icakön, en vacker melodi, doften i skogen då löven faller.
Tänk om vi glömmer allt detta för den iskalla stjärnans skull. Hur ska vi då kunna vara mänskor.
Minsta barn ska själv kunna sätta upp mål och arbeta ihärdigt och insiktsfullt för att nå dem. Varje dement åldring ska kunna fatta välgrundade beslut om sin egen vård.
I varje skede av livet förväntas vi göra väl övervägda val som ska leda oss framåt och uppåt. I varje skede av livet förväntas vi utföra konstruktiva handlingar. Har vi bara skrivit upp rätt sorts mål på rätt blankett och sen arbetat på rätt sätt så blir allting bra och alla lyckas.
Är det verkligen någon som tror att det är så enkelt.
Har alla glömt att det finns dagar då man inte är fullt tillräknelig. Dagar då sorg och skräck och förvirring gör att varje beslut blir destruktivt. Dagar då man är beredd att riva ner allt bara för att se om nån tycker att man är värd en reaktion. Dagar då man hatar allt det välkammade och tillrättalagda. Har alla glömt de dagarna. Då glömmer vi kanske ångern och ångesten efteråt också. Vi kanske också glömmer allt det vi bara får , allt som ligger utanför målen. En plötslig och oväntad insikt, ett leende i Icakön, en vacker melodi, doften i skogen då löven faller.
Tänk om vi glömmer allt detta för den iskalla stjärnans skull. Hur ska vi då kunna vara mänskor.
Kommentarer
Postat av: Susanne
Som vanligt mitt i prick... Hoppas verkligen att jag aldrig glömmer att uppskatta de små sakerna i livet...
Postat av: Anonym
Precis vad jag behövde läsa en dag som denna då det inte riktigt går att lita på sig själv.
Postat av: LS
Eventuellt skulle det oxå kunna vara okej att bara vara nöjd med sig själv - att inte behöva känna att det alltid, alltid, alltid finns punkter som inte duger. Att alltid sträva efter att bli ÄNNU bättre - ännu snabbare - ännu smalare - ännu starkare. VEM orkar leva så???
Var nöjd med dig själv som du är - var tog det vägen??
Trackback
