skiljas
Sig själv till exempel. Idag tänker jag på mej själv. Vi drog till svampskogen. Halvägs uppför Sättmyrberget strax öst om Böle by. Sen åkte vi till Böle och hämtade JB som hälsade på sin farmor en sväng. Då tänkte jag på mej själv och på att skiljas.
Nä man skiljer sig är det väldigt mycket tillhörighet som försvinner. Det är klart tillhöra den där personen som man har levt i ett ruttet förhållande med i flera år, det kan det ju vara lite bra att slippa. Men tillhörigheten till en släkt som man under nästan hela sitt vuxna liv har varit en del av fösvinner också. Även om man nu inte alla dagar har älskat sin mans släktingar har de ju ändå hört till på nåt vis och jag har hört till dem. Relationerna har varit självklara om än inte alltid enkla.
En annan tillhöighet som går förlorad är byn. Att räknas in i den där "vi Bölebor- gruppen". Ett samfällt suckande över en eländig grusväg. Funderingar över nån som varit sjuk. Årets självklara rytm -julfest-årsmöte-majbrasa-midsommarstång-kuskalas-älgjakt-höstsoppa-jul igen. Alltihop försvann i skllsmässan.. Jo, jag vet ju att jag visst kan åka dit på majbasa eller julfest men det blir inte på samma sätt. Jag hör inte längre till.
Någonstans finns längtan tillbaka. någonstans slår längtan att höra ihop ut allt annat samtidigt som jag vet att priset ibland är alldeles för högt. Att den där tillhörigheten inte är värd vad den kostar. Tvånget att passa in gör våld på jaget på ett sånt sätt att man nästan inte överlever. Om detta skrev han i giftas I och II 1900:tals ikonen Strindberg.
Men skogen välkomnar alla utan krav och trattkantarellerna tillhör den som hittar dem.
Jadu vännen, tyvärr blir det ju så vid en skiljsmässa..fast å andra sidan..det blir ju till vad man gör det till.
Ja för min del kan oxå sakna viss släkt åt Kent,men jag har lite sms kontakt iaf,men det blir tyvärr aldrig på samma sett igen,även fast hon oxå nu för tiden är skild..Fast vem vet,hon kanske skulle bli glad om jag tog & ringde & föreslog ett möte..Hmm,tål att funderas på..
Vi bör nog oxå fundera lite på ett möte =) vi kan kalla de ett planeringsmöte?! fniss
Stora varma kramizar härifrån Vikbäcken
Det är väl just det som är grejen... När nackdelarna överväger...då räcker inte fördelarna till..även om man ändå kan sakna just de bitarna mellan varven... För mig är det just nu mitt eget välmående som är prio ett...och då är det mycket annat som får stryka på foten. Även sånt som i andras ögon kanske ser bra ut... Tror dock på bättre tider, för oss alla, även för dig! :-)
