alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

I söndags när jag var ute med lathunden så gick vi en skogsbilväg. Man svänger upp i skogen vid Visan och sedan går man i skogskanten alldeles under Kullstaberget . Oftast brukar vi svänga ner på landsvägen redan efter ett par kilometer och gå hem.
Den här gången tänkte jag fortsätta skogsvägen i riktning västerut för att se omman tog sej ner på vägen lite senare.Lathunden blev glad. Ja, väldigt glad. Hon stretade och drog så jag blev tvungen att halvspringa annars vill hon mest stå stilla.
När hade gått ett tag insåg jag att vägen inte alls fortsatte lungt och fint utan den svängde rakt uppför berget. Men man ska slutföra det man påbörjat så vi klättrade vidare. Efter ett tag började jag se blodstänk på marken. Det har ju varit älgjakt idag, tänkte jag medan jag gick. Det blev allt tätare mellan stänken. Jag böjde mej ner och kände på det. Färskt, blött. Mer och mer blod. Jag närmar mej kanske nåt skadat vilt, funderade jag. Ingen fara, vinden låg rätt och jag gick tyst så jag stör inte. Och där låg en hårtuss. Fast har de bara lämnat nåt skadskjutet i skogen. Det fanns ju inte en människa, inte en hund. Dn här vägen borde ju verkligen ha använts av dem som samlats för eftersöket.
Ännu mer blod och så en skinnbit med hår på lite hinnor och slamsor och två grova senor. Underligt. Och alldeles färskt och vått.

Då tänker jag ut följande geniala idé.... Det är nån som har lagt ett blodspår och sen placerat ut det här joxet så hunden kan få hitta något. Hund, ja. Lathunden tog inte så stor notis om det som fanns på marken. Hon drog omkring med näsan högt och vädrade i vinden.

Vi gick vidare. Kom till skylten och gick sedan ner på vägen.

I morse vaknade jag med ekot av ett klickande ljud i huvudet. Det var den berömda poletten som föll ner.
Inte var det slutet på nåt blodspår. Det var helt enkelt nån som hade tagit en redig tugga ur bakbenet på en älg.
Frågan är vem?