alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

Vad är 150 meter långt, ljust och färgglatt, lite vingligt och luktar parfym och hårgel samtidigt som det surrar och fnittrar ?

Tänker inte avslöja svaret riktigt än. Tänkte börja med att berätta att jag vågade mej ner på byn på valborgsmässoafton. Just vågade var känslan. Egentligen inte klokt. Jag har bott här i 20 år och känner tom hundarna till namnet. Men såna här gånger vet jag inte hur jag ska förhålla mej.

Nå, jag gick ut  vid niotiden och gick centralgatan bort till skolan. På hemvägen mötte jag detta 150 meter långa tåg av mycket finklädda och förväntansfulla ungdomar.Medelåldern låg på 14,2 år och alla var så söta och jätteglada. Jo, jag minns känslan. Ljus och glad. En enda stor förväntan inför våren, sommaren och kärleken som kanske skulle komma.
Den delen är det ju så enkelt att förhålla sej till. Det är bara att känna det där molnet av livsglädje och le.

Sen kommer det andra. Några killar som redan klockan nio pratar och skriker väldigt högt. Några tjejer som tar en del snedsteg. Det faktum att alla bär stora väskor och ryggsäckar gör mej ängslig. Där kommer ett par lätt påstrukna trettonåringar. Undrar hur deras kväll blir?

Bilderna börjar samlas innanför pannbenet. En näst intill medveslös liten tjej som ligger i en slänt med sönderrivna finkläder. Några killar som slåss med trasiga flaskor. Kompisar  som grälar och gråter så mascaran rinner i tjocka floder. Föräldrar som får ett samtal från Östersunds sjukhus klockan två på natten. Din son / Din dotter ligger inne med akut alkoholförgiftning och kan hämtas efter klockan ett i morgon. En bil med en inte helt nykter ung förare som inte hinner stanna för någon som vinglar ut i vägen.

Med tjutet från bromsarna ringande i öronen står jag och ser på alla dessa vackra ungdomar som går förbi. Och jag önskar och önskar och önskar att alla ska ha precis så roligt som man vill ha på valborg när man är 14 år och att inget otäckt ska hända.