alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

Ska det möjligen vara bara ett p i rubriken ????
Häromdagen tog jag mina två tonårsdöttrar och lilla tvååringen till .det jättestora köpcentrat tio mil österut. Förkyld, snuvig och trött efter att ha hostat hela natten satte jag mej och körde de tio milen på spårig, halkig, vinterväg. Tonårsbrudarna i baksätet somnade när bilen lämnade garaget. Så jag fick själv sjunga sånger, berätta sagor och plocka fram kex medan jag försökte att samtidigt manövrera bilen tryggt och med fokus på trafiken.
Allt detta bara för att  jag hade looovat.
Sedan handlade vi saker till hemmet i två timmar gemensamt. Sedan åt vi och sedan var det fri klädshopping i två timmar- Dvs fri för stortjejerna....
Vi andra tokåkte rulltrappa och åt glass. Det var väl inte så dumt egentligen men när jag var i nedre tonåren skulle jag aldrig ha fått handla ett klädplagg utan att mina föräldrar hade haft sista ordet. Visst fick jag väl titta och välja och prova men att bestämma om ditt eller datt verkligen skulle inhandlas det var en helt annan sak.
Det fanns tre argument som ofta sköt inköpsplanerna i sank.
 1. Dålig kvalitet
 2. Behövs inte
 3. Passar inte på dej
 1 och 3 var mammas paradgrenar och 2 var pappas. Ofta kom jag hem med nåt jag egentligen inte ville ha men som mina föräldrar tyckte var:
1. Klädsamt
2 Nödvändigt
3 Prisvärt
Det kan också översättas med:
1. Trist
2. Strumpor och långkalsonger
3 Från domus

Den totala lyckan var när jag började tjäna egna pengar. Att äntligen kunna handla utan att någon la sej i. Komma hem med precis det jag ville ha. En jublande fantastisk känsla av vuxenhet och oberoende. Ett oberoende som jag faktiskt hade förtjänat och erövrat genom att svettas för varje hundralapp.

Det var bättre förr !