På drift
Vad är lycka ?
Varför är så många människor så olyckliga fast vi har det så bra på alla sätt ?
Ja, se det är något till frågor att lösa så här på nattkröken. Det vore väl förmätet att påstå att jag sitter inne med svaret med stort S. Men jag tror faktiskt att jag har ett sorts svar iallafall.
Så här är det nämligen:
Alla dystra och malande tankar och alla trista och jobbiga känslor rinner av mej när jag går. Fast det duger liksom inte med att gå till konsum. Nej det är när jag går i full frihet. I min egen takt och dit näsan pekar, utan stress eller tider att passa som det händer saker. När jag har gått ett par kilometer känns det ungefär som att lyfta på ett lock och allt dystert och grått pyser liksom iväg ut ur mitt sinne. Efter några kilometer till börjar jag se och uppleva allt omkring mej som vackert. När jag har knallat på i drygt en halvmil börjar jag lösa problem. Och när jag har kommit hem känner jag mej nästan som ren och nyduschad på insidan.
Kanske det är så att det är mänsklighetens djupaste drift och instinkt att vandra mot nya horisonter. Söka nya jaktmarker och boplatser. Kanske är det så att det här samhället där vi hålls fastlåsta och instängda strider mot allt som är naturligt för oss människor. Vi blir olyckliga och ger oss på varandra som råttor i en alltför trång bur.
Så därfär mina barn, för att ni ska överleva fram till den dag då hela mänskligheten reser sej och vandrar iväg, se till att sno åt er minst en riktig långpromenad i veckan. Ni lever inte bara längre utan också lyckligare.
Varför är så många människor så olyckliga fast vi har det så bra på alla sätt ?
Ja, se det är något till frågor att lösa så här på nattkröken. Det vore väl förmätet att påstå att jag sitter inne med svaret med stort S. Men jag tror faktiskt att jag har ett sorts svar iallafall.
Så här är det nämligen:
Alla dystra och malande tankar och alla trista och jobbiga känslor rinner av mej när jag går. Fast det duger liksom inte med att gå till konsum. Nej det är när jag går i full frihet. I min egen takt och dit näsan pekar, utan stress eller tider att passa som det händer saker. När jag har gått ett par kilometer känns det ungefär som att lyfta på ett lock och allt dystert och grått pyser liksom iväg ut ur mitt sinne. Efter några kilometer till börjar jag se och uppleva allt omkring mej som vackert. När jag har knallat på i drygt en halvmil börjar jag lösa problem. Och när jag har kommit hem känner jag mej nästan som ren och nyduschad på insidan.
Kanske det är så att det är mänsklighetens djupaste drift och instinkt att vandra mot nya horisonter. Söka nya jaktmarker och boplatser. Kanske är det så att det här samhället där vi hålls fastlåsta och instängda strider mot allt som är naturligt för oss människor. Vi blir olyckliga och ger oss på varandra som råttor i en alltför trång bur.
Så därfär mina barn, för att ni ska överleva fram till den dag då hela mänskligheten reser sej och vandrar iväg, se till att sno åt er minst en riktig långpromenad i veckan. Ni lever inte bara längre utan också lyckligare.
Kommentarer
Trackback
