Vad är det med det där stället.......
Hemma igen.....
Eller vad man nu ska säga. Det är nämligen något konstigt med det där stället som jag har varit till. Jag känner mej hemma där. Och jag fattar inte varför.
Här följer en kort resume'
Vi har varit i den del av kroatien som kallas Dalmatien. Närmare bestämt i samhället Baska Voda. För en fyra fem år sedan var syrran och jag på en ö i närheten som heter Hvar och jag bestämde redan innan vi åkte därifrån att jag skulle åka tillbaka.På hvar hade vi fantastiskt väder. Underbar natur.Ett kristallklart badvatten. Otroligt god lokalproducerad mat. Ett bra prisläge.
Prisläget ändrades pga växelkursen som var minst sagt ogynnsam. Vädret var rätt dåligt. Naturen är förstås lika fantastisk I Baska Voda som på Hvar. Biokovomassivet sträcker sig 1780 meter rakt upp ur havet. Och det små badvikarna ligger som ett långt pärlband utefter hela kusten.Maten var totalt turistanpassad. Pizza och pommfritt för hela slanten.Kanske var det bra eftersom ungarna gillar sånt men fårosten och oliverna hade vl kunnat få finnas i ett hörn av menyn.
Och ändå, fast det på många sätt är ett turistmål som många andra så är det något med det här området och de människor som bor här som gör att jag känner mej alldeles lugn, trygg och hemma. Varför har jag ingen aning om.
Känner ingen som helst oro för att ge mej ut på utflykter ensam med ungarna. Åka omkring är ingen större konst fast språksvårigheterna är ganska stora. Det är rätt få som pratar engelska. En del pratar bra tyska. Min tyska är då å andra sidan rätt ringrostig. Men det mesta fixar sig ändå.
Största staden i Dalmatien heter Split och är en historia för sig. Split är nämligen en mycket gammal stad. Delar av stadskärnan är kvar sedan romartiden. Sedan är det påbyggt och de nyaste delarna är rennässanshus. Att gå omkring i gammla stan i Split är som att bada själen. Allt är bara plötsligt exakt som det ska vara.
Förklara det den som kan.....
Eller vad man nu ska säga. Det är nämligen något konstigt med det där stället som jag har varit till. Jag känner mej hemma där. Och jag fattar inte varför.
Här följer en kort resume'
Vi har varit i den del av kroatien som kallas Dalmatien. Närmare bestämt i samhället Baska Voda. För en fyra fem år sedan var syrran och jag på en ö i närheten som heter Hvar och jag bestämde redan innan vi åkte därifrån att jag skulle åka tillbaka.På hvar hade vi fantastiskt väder. Underbar natur.Ett kristallklart badvatten. Otroligt god lokalproducerad mat. Ett bra prisläge.
Prisläget ändrades pga växelkursen som var minst sagt ogynnsam. Vädret var rätt dåligt. Naturen är förstås lika fantastisk I Baska Voda som på Hvar. Biokovomassivet sträcker sig 1780 meter rakt upp ur havet. Och det små badvikarna ligger som ett långt pärlband utefter hela kusten.Maten var totalt turistanpassad. Pizza och pommfritt för hela slanten.Kanske var det bra eftersom ungarna gillar sånt men fårosten och oliverna hade vl kunnat få finnas i ett hörn av menyn.
Och ändå, fast det på många sätt är ett turistmål som många andra så är det något med det här området och de människor som bor här som gör att jag känner mej alldeles lugn, trygg och hemma. Varför har jag ingen aning om.
Känner ingen som helst oro för att ge mej ut på utflykter ensam med ungarna. Åka omkring är ingen större konst fast språksvårigheterna är ganska stora. Det är rätt få som pratar engelska. En del pratar bra tyska. Min tyska är då å andra sidan rätt ringrostig. Men det mesta fixar sig ändå.
Största staden i Dalmatien heter Split och är en historia för sig. Split är nämligen en mycket gammal stad. Delar av stadskärnan är kvar sedan romartiden. Sedan är det påbyggt och de nyaste delarna är rennässanshus. Att gå omkring i gammla stan i Split är som att bada själen. Allt är bara plötsligt exakt som det ska vara.
Förklara det den som kan.....
Kommentarer
Postat av: Susanne
Kanske dags att "kolla upp" dina tidigare liv?.. ;-) Skönt att höra att ni haft det bra!
Postat av: LS
Välkommen hem!
Trackback
