alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

Att pressa sig ska ju vara bra ,.tror jag att jag har hört någonstans. För att jag ska orka pressa mej alls så krävs både piska och morot eftersom jag är så inpiskat lat.
Första piskan fick bli en anmälan till tjejmilen den 30 augusti.Samtidigt får det funka som morot. En hel helg i Stockholm är ju verkligen nåt att sefram emot. . Till sista helgen i augusti var det väldigt långt när jag gjorde anmälan i början av maj. Så länge så att pressen blev ganska liten. Det var då den lysande idén att jag borde springa nåt lopp under sommaren dök upp.  Bara för att prova på. Vara med och kolla hur man gör och se hur det är att springa i grupp.Blir det alltför tufft kan man alltid gå en mil. Såtänkte jag och det kändes bra.

Fast det är ganska ont om lämpliga lopp just häromkring.. Det lämpligaste jag kunde hitta var Bäverloppet i Rossön den 18 juli. Jodå, som tanke var det inte så dumt och det var fortfarande bara slutet av maj.
När vihade nått mitten av juni hade min mamma hunnit berätta för hela Rossön att jag minsann ska springa Bäverloppet. Rossön är alltså den plats där jag är uppväxt.Jag började lekskolan där och gick ut högstadiet och sen jag blev 16 har jag knappt satt min fot där. Men alla som bor där vet att jag kommer den 18 och ska springa.

I maj kändes det som det skulle bli en enkel match att öka distansen från ca 5-6km till en mil på några månader men sanningen är den att det gick bra att öka till 7,5 km och varje meter däröver är en plåga.

På lördag ska jag springa en mil inför publik.