alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

Det blev ju några dygns soffläge här hemma. Sömn och vakenhet och dvala i nån sorts halvfebrig yrsel. Det innebär i klartext att jag har sett massor på TV vid konstiga tidet. Nån snutt McGywer lite lilla huset på prärien massor av 7enth heaven och så helt plötsligt nåt som var riktigt bra och som jag aldrig sett förut. Tror att det kan heta the Bedford diaries. Det handlade om ett gäng collegeelever och deras lärare. Den bärande dramaturgiska idén är tydligen att dessa elever får en uppgift att göra en videodagbok kring ett visst ämne och sen händer det en massa saker för att illustrera detta ämne. Låter rätt saggigt men det var välspelat, rappt och rätt så bra. Ska nog försöka hitta igen det och se mer nån dag.

Elevernas uppgift i det avsnitt jag såg handlade om passion. Vad är din passion. Vad är det som får ditt hjärta att slå snabbare, tiden att upphöra att existera. .... Vad är det som just du verkligen brinner för ?

Det var väl en fråga värd att fundera över. Vet du det ? Vad som är din passion, alltså ?

Jag har funderat på saken sen jag såg programmet.,vilket bör ha varit nångång under tisdagen,och jag är faktiskt inte säker.En gång skulle jag ha sagt att min stora passion var en man. Att tiden bromsade in bara jag fick andas i hans halsgrop och att mitt brinnande hjärta brann bara för honom. Det var nog mer hormon än passion. Eller så var det helt sant men lågan brann såsmåningom ut.
Under en förvirrad period kunde jag ha sagt att min passion handlade om ridsport, under en annan period ägjakt. eller hundar.  I min ungdom var jag en passionerad läsare men jag har inte mycket glöd kvar på den fronten heller.
Kanske svalnar man med tiden... Blir som en kallgröt ,som kollegan skulle säga.

Kan man skaffa sej en passion bara för att man vill ha en ? Eller finns den där och har funnits hela tiden men så naturlig och självklar att jag inte får syn på den ..

En sak är säker: Så länge frågorna är fler än svaren är tillvaron rätt intressant.