alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

Siffror har väl alldrig varit min grej men det är ju bara att inse att det ibland är befogat att mäta, väga och räkna. Inte för att det är kul utan för att det är enda sättet att kolla vad som händer. Och vad som händer vill jag ju, nyfiken som jag är, gärna ha koll på. Sen är det ju också rätt kul och motiverande att se att det händer något.
Nu blir det alltså en summering till av sommaren . Träningssommaren.

Så här ser det ut, Jag har från den första juni till idag sprungit i 25 timmar och legat och nött löparskorna i ungefär 21 mil.
I maj låg snittiden på kilometern på 6,41(mätt på sträckor över 5km) nu har jag ett snitt på 6,12 detta trots att jag springer längre sträckor idag. Den vanligaste längden på löprundan har ökat i från ca 6,5 km till 7,5km.

Nu kan man ju undra om det här kan vara av någon sorts intresse för nån annan än mej själv och det är ju en befogad fråga. Men me tanke på att i april när jag sprang för första gången på fyra år så kunde jag inte springa en hel kilometer och hade en snittid på över 8,3 minuter Igår sprang jag en mil på 63 minuter. Nu är det väl en tid som de flesta skulle skämmas över men jag tycker det är rätt bra för en liten 45årig tant som aldrig har varit nån större atlet. Hade någon människa i april sagt  att jag helt frivilligt utan att vara jagad av en björn skulle springa en hel mil så skulle jag nog ha skrattat åt dem

Och om nu en liten 45 årig tant kan öka löpsträckan från en kilometer till en mil på fyra månader och minska kilometertiden med över två minuter så är det bara att konstatera att nästan ingenting är omöjligt.. Begränsningarna finns bara i våra tankar.