alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

Nu var det ju så att den här bloggen skulle innehålla idel djupsinnigheter  och äkta livsvisdom. Den skulle liksom bli som en rik källa full av goda råd och tröstande tankar för alla  hugade sioickulanter att  ösa  ur.
Och vad sitter jag då och funderar på. Jo, stegräknaren. Är helt fixerad vid den jakla prylen. Stora kullstarundan 6981 steg. Dansa en låt i källaren med Erika (ca 3 minuter) 399 steg. Till konsum 1122 steg men hem från konsum 1247 steg. Varför blir det så ? Tar man kortare steg om man bär tyngre ? Eller beror det på att det är uppför ?
Sortera och lägga bort tvätten 1760 steg.
Nu har jag en väldig lust att springa upp och ner i trappen ett tag för att  fixa loss några tusen steg till men jag ska nog låta bli. Jag måste bryta denna skadliga tävlingshets som driver mej att ta långpromenader i iskallt regn fast jag är snuvig och hostig. Fast utan trapspring så blir det bara ca 10.000 steg idag. Kanske det blir lite mer om jag joggar på stället medan jag diskar och hopar runt lite medan jag borstar tänderna.
Nej, mina barn börja fr all del inte med nåt som går att räkna. Det driver bara fram prestationshets och elände. Troligen slutar det med magsår, stresseksem och fläckvis håravfall.