Ny tanke
Jag har väl alltid sett livet som något av en kamp. Inte så att det på något vis har visat sej på det idrottsliga planet. Nä, kämpandet har varit av mera vardagligt slag. Först skulle man ta sej igenom förskolan och ändå försöka verka minst lika lyckad som någon annan och det var ju inte så lätt med allt detta pyssel och ritande. Sedan gällde det att fixa hyggliga betyg och en utbildning. Jobb, äktenskap, hem och barn. Alltsammans projekt som skulle drivas. I och för sig givande och roliga projekt men ändå krävdes det en anspänning för att hålla ihop det hela.
På senare tid har det ofta varit rätt kämpigt tom att hitta roliga saker att göra och att hissa upp mungiporna en bit Fast jag vet ju att livet är en kamp.
Men nu i torsdags ver det en som sa så här till mej;
- Hur skulle det vara att helt enkelt ge upp........
Ja, hur skulle det vara ? Första tanken var att allt skulle braka ihop i totalt kaos. Vi skulle kvävas under ett berg av odiskad disk och gamla soppåsar. Hur skulle det gå om ingen höll reda på mat- och sovtider och alla yllesockar, Utflyktsdagar, träningstider, dagisryggsäckar, mellanmål, läxor, sophämtingsdagar, utvecklingssamtal, pappahelger,lov, dagistider, favoritgodis, födelsedagar etc, etc
Ja, hur skulle det gå ? Kanske, bara kanske, skulle det gå alldeles utmärkt. Kanske skulle en väldig lust att diska anmäla sej just innan tallrikarna tog slut. Kanske skulle det gå att göra det som kändes bra just för stunden. Kanske vore det möjligt att kliva ut genom dörren och se ut exakt som man känner sig. Kanske vore det möjligt att släppa ut sej själv ,på gott och ont ,i världen och se vilken responsen blir. Kanske det är så att livet tar hand om de sina
Kanske skulle det vara möjligt att pröva denna nya tanke.
På senare tid har det ofta varit rätt kämpigt tom att hitta roliga saker att göra och att hissa upp mungiporna en bit Fast jag vet ju att livet är en kamp.
Men nu i torsdags ver det en som sa så här till mej;
- Hur skulle det vara att helt enkelt ge upp........
Ja, hur skulle det vara ? Första tanken var att allt skulle braka ihop i totalt kaos. Vi skulle kvävas under ett berg av odiskad disk och gamla soppåsar. Hur skulle det gå om ingen höll reda på mat- och sovtider och alla yllesockar, Utflyktsdagar, träningstider, dagisryggsäckar, mellanmål, läxor, sophämtingsdagar, utvecklingssamtal, pappahelger,lov, dagistider, favoritgodis, födelsedagar etc, etc
Ja, hur skulle det gå ? Kanske, bara kanske, skulle det gå alldeles utmärkt. Kanske skulle en väldig lust att diska anmäla sej just innan tallrikarna tog slut. Kanske skulle det gå att göra det som kändes bra just för stunden. Kanske vore det möjligt att kliva ut genom dörren och se ut exakt som man känner sig. Kanske vore det möjligt att släppa ut sej själv ,på gott och ont ,i världen och se vilken responsen blir. Kanske det är så att livet tar hand om de sina
Kanske skulle det vara möjligt att pröva denna nya tanke.
Kommentarer
Trackback
