alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

Inte jag (fast det finns ju vissa som tycker det). Jag vet var jag är men inte hur långt. Stegräknaren är borta.
Det började med att den var dum. Den nollställs nämligen med en liten knapp som sticker ut ett par millimeter på framsidan. Knappen är dessutom lätt att trycka in. Den rackarn nollas flera gånger om dagen.
Nämligen så fort jag diskar. Jag är alltså exakt designad efter diskbänken. Precis 90 centimeter till höftkammen Tänk om disken är min livsuppgift. Om gud fader sa;
 -Nu har jag tillverkat en som enbart är till för att diska. Specialbyggd efter svensk diskbänksstandard.
Huvva, så hemskt ! Det är ju relativt enkelt att diska en bit ifrån diskbänken, fast det ser fånigt ut.
Men Erika nollställer också den rackarns stegmannicken. När jag bär henne så pass högt att hon har sitt ansikte i jämnhöjd med mitt så petar hon till knappen med tån. Eftersom diskbänken är 90cm hög och Erika är 90cm lång så borde det väl innebära att jag är 180. Det är jag inte... Matematiken är som vanligt en opålitlig vetenskap.
Allt detta krångel gjorde att jag ledsnade på stegräknaren och la bort den. Och där är den. Borta alltså.Löste problemet genom att sno Sannas stegräknare. På den måste man hålla in två knappar samtidigt för att nolla. Det kanske är bättre.

Ja, mina barn vad kan man dra för slutsats av denna trista lilla vardagshistoria. Ingen aning.... Försök hålla reda på grejorna, kanske.

 Godnatt !