alltminabarnskullefavetaomdeorkadelyssna

Tänkte skriva ännu en tungsint text om mat men det kändes inte kul. Det kan nog vänta.

I dag ska jag ut och åka. Kanske ingen större märkvärdighet egentligen men jag ska åka till kgl hufvudstaden och springa tjejmilen. Det är alltså detta jag har haft som träningsmål hela vintern och man kunde ju tro att jag skulle vara laddad inför loppet men så är det inte.Min  onda häl och all stress på jobbet har gjort att jag har sprungit 0km senaste veckan. Men jag testsprang milen i söndags och det gick bra.

Nä, det är två helt andra saker som drar upp adrenalinet just nu.j. Den ena är att jag helt enkelt ska komma bort och missa alltihop. Nu har jag antecknat alla T-banor, tider och adresser. Och jag håller verkligen tummarna för mej själv. Milen klarar jag, det vet jag men att hitta fram till starten.... Det blir värre.
Det andra orosmomentet är av annan art. Det svåra när jagpasserar såna här milstolpar som jag har satt upp för mejj själv är  att jag tappar bort mej. Fast på ett annat  sätt. Det  blir tomt och förvirrat när det mål  jag har haft för ögonen plötsligt ligger  bakom mej. Vart ska  jag ta vägen då ?  Har   man det svårt med orienteringen  så är det  ju inte så lätt att omorientera sej.

Nu ska jag sluta filosofera  och börja packa  !